Jilli Jensens Fotografier

 

Detta är lilla Arwen, den lilla som låg i Jessicas mage, och var endast 7 dagar gammal om jag inte minns helt fel... Så här kommer det. Den "värsta" fotografering jag haft - speciellt vädermässigt! Och allt runtomkring... En sådan som ingenting går som man tänkt sig... Himlen var blygrå - sådär riktigt mörk som den är precis innan ett riktigt skyfall. Bara det att det aldrig regnade! Vi hade ett stort fönster, men vad hjälpte det när inget ljus kom in? Vi tände lampor, ställde fram reflexskärmar och hängde upp lakan som skulle reflektera. Med isot fick höjas rejält ändå! Om det hade varit i dagsläget hade jag bokat om. Men då var jag nitiskt inriktad på hela det här "innan 10 dagar" snittet och jag kunde inte dagarna efteråt. Just det där med 10 dagar är att bebisar brukar vara mer vakna och inte lika "medgörliga" som innan.

 

För att göra det snäppet svårare så var Arwens lilla storasyster med. Med lilla menar jag att det bara var något år mellan dem. Alltså lite för liten att förstå det här med vänta, låta bli och hitta på något annat under tiden. Hon ville ju såklart vara med! Och när inte uppmärksamheten gavs så kunde man ju alltid hitta på bus. Som att dra ned bakgrundslakanet, sitta på reflexskärmen eller komma lillasyster riktigt riktigt nära... Som grädden på moset så sov denna lilla nyfödda inte alls. Så det där snittet var ju bara att glömma! Så jag i mitt sinne hade ju sett de där riktigt fina babybilderna där babyn ifråga ligger i riktig djupsömn. Meningen är ju att så små sover ungefär 16-20 timmar på ett dygn. Bara det att jag prickat in vakentimmarna exakt! Så som ni förstår så var detta ingen fotografering som jag gick särskilt rak i ryggen ifrån. Det kröp lite i mig att detta kanske inte var min grej ändå...

 

Men! Just denna gången räddades jag av att självkänslan var så pass bra att jag klarade av att självförtroendet fick sig en liten sprätt på näsan. Det var just denna prestation som gick sådär, inte mig som person - vad kunde jag göra rätt? För varje steg jag tog hem började känslan av att lägga kameran på hyllan försvinna när jag började tänka på ett mer "utomstående" vis. Jag lärde mig ju! Storasyskon bör inte vara med, i alla fall inte första stunden om det är klassiska babybilder man vill åt. Dagis, annan förälder eller liknande är alltid bäst. För alla parter. Tänk er själva känslan av att tidigare alltid haft uppmärksamheten och så kommer det ett litet knyte på bara några dagar och alla vuxna tittar på den! Det är som att bädda för syskonrivalitet! Det tar tid med nyföddfotografering. Allt är nytt för mamman, även om det inte är en förstagångsmamma, då detta är en ny liten person som måste läras kännas. Inga rutiner finns. Blöjor måste bytas lite när som och pauser för mat måste komma. Och det kan ta minuter till en riktig middagssittning... Och något som man glömmer när man själv inte är i samma småbarnsstadier - det läcker från vilken ände som helst! Något annat jag kände var att: Någon dag vill jag ha en portabel studio! För sådana här dagar med så lite ljus är katastrofalt för någon som arbetar med just - enbart naturligt ljus!

 

Att det började regna när jag var på väg hem och ett sms från mamman om att Arwen somnade när porten slogs igen hjälpte ju inte sådär jätte mycket för att öka den positiva känslan...