/
Dop /
Alicias dop
Titta här är de igen. Johanna med sin Alicia som skulle döpas! Dopet skedde i vackra Grava Kyrka. Jag och Johanna hade åkt dit någon dag innan då ingen av oss varit där tidigare. Blev då förvånad, då den inte alls såg ut som de kyrkor jag varit i tidigare. Denna var med intim än andra då altaret var längs långsidan istället för den vanliga urtypen av kortsidan längst in i byggnaden. Fotografmässigt så är den ljus med bra fönster och färger samt mycket enklare att röra sig utan att vara i vägen med ändå komma nära. Något man ska göra innan man börjar fotografera någon som helst ceremoni i en kyrka är att prata med prästen. Dels för att det är artigt att presentera sig men mer för att få veta vad som gäller och vart man får vara. Har varit gäst på ett dop där prästen sa till alla att de absolut inte fick fotografera alls under ceremonin. Så be även föräldrarna att fråga i förväg att fråga hur läget är så att din närvaro inte blir bortkastad.
Själva dopet blev också mer familjärt än de jag gästat tidigare. Tidigare så gömmer sig familjen i fokus, de kommer ut när gästerna kommit på plats och ceremonin börjar. Nu gick familjen runt och hälsade på alla med den lilla redan klädd i sin klänning. Så då fick jag många mingelbilder som var mer spontant glada då det inte var någon tidspress för att ta sig vidare till dopfikat efteråt.
Såklart storebror var med tillsammans med kusinen.
Ytterst svårt att få med de blinkande skorna...
Något jag inte var beredd på, vilket blev en otrolig näsbränna för mig, var att prästen sa att alla barn var välkomna fram. För detta hade varken kommit fram till mig eller föräldrarna tidigare så det var en ganska stor överraskning. Det är många rörelser mer på scenen kan jag ju säga. Främsta paniken var att jag stod uppställd i den perfekta vinkeln med ljus och jag inser att barnen inte kommer flytta på sig... Jag hade alltså ryggen på kusinen i fokus så det blev att snabbt ställa sig flera steg åt sidan. Då fanns dopljuset med i räkningen samt gästerna, både framför och bakom kameran. Känslan att vara i vägen var stor. Som gäst och barnen ifråga är sådant här mer uppskattat än för en fotograf så att säga.
Alicia var pigg och glad, väldigt med i vad som hände. Flera gånger tuggade hon på dopbanden. Tittade överallt, fascinerades utav sitt dopljus och ville vara med själv. Se bilden ovan där hon greppar tag i pappa. Prästen fick också alla gäster att sjunga med i de valda sångerna, så som imse vimse spindel. Då vände jag kameran runt till dem och just de bilderna uppskattades väldigt mycket efteråt! Typiska ögonblicksbilder som är så lätta att missa om man inte är på alerten.
Glöm inte att fota detaljerna!
